Fick ett trevligt sms av Anders Westrin när jag satt på jobbet. Tydligen hade han roligare saker för sig än jag för stunden.

"Diana var med oss i dag. Livia drev denna bock i 1.5 timmar. Sen hade han oturen att skutta framför mig..."

Just då ångrade jag att mina semesterdagar hade förslösats under denna regniga sommar i stället för att användas i skogen nu...

Grattis Anders till en fin jakt med en förträfflig korthårstax!

Vi har jagat älg torsdag till lördag. Skulle ha kört söndagen också men älghundarna har jagat sen i måndags och nu fick det vara nog. När vi ställde in söndagens jakt så hoppade jag blixtsnabbt in i bilen och åkte hem och hämtade taxarna. Man måste ta varje chans till släpp, hösten går fort och det är älgjakt och annat som tar tid. Första släppet på morgonen hittade Tina en hare som hon drev i 30 minuter innan jag kopplade henne. Hade jag varit ensam hade hon fått fortsätta men jag ville att kompisarna skulle få höra ett rådjursdrev som är trevligare att lyssna på. Nytt släpp och hon höll på i en granplantering vid sjön väl länge, bara väckskall och inget upptag.

Jag trodde att det var jösse igen och när jag hade ledsnat och skulle hämta upp henne så hoppade det tre rådjur ur vassen. Dom stod i vattnet så det var inte konstigt att tiken inte hittade på dom. Sen blev det full rulle och drevet klingade som det skulle. Min son Joel stog rätt till och fick skjuta ett kid, perfekt! Tina fortsatte sen på de andra djuren och jag kopplade henne efter 75 minuter då jakten hade gått i bukter runt oss. En härlig jaktdag då korthårstaxen visade sig från sin bästa sida!

Min valp fick nu chansen att nosa på sitt första rådjur. Lite avvaktande till en början men sen högg hon in i skankarna. Spännande att se valpen gå från just valp mot en förhoppningsvis duglig jakthund!

Första oktober är en dag man som taxjägare längtar till. I år blev det annorlunda då jag har fått en ny tjänst och den tillträdde jag just nämnda datum. Ingen jakt alltså. Premiären blev i stället i dag.

Fantastisk morgon, sol och nästan vindstilla med frost i backen och klar höstluft som förföriskt lockade oss jägare ut på jaktstigen. Väckskall och ett upptag kom ganska snart efter släpp. Efter några minuter förstog jag vad det handlade om. Det var Jösse som Tina hade sprungit på. Någon harhund kommer hon troligtvis inte bli, efter ett tag tog jag henne och släppte om. Skulle kanske inte ha gjort det, tre timmar senare hade vi inte träffat på något mer jaktbart än så.

Vi gick helt enkelt tomma i dag och drömmen får leva vidare om klingande jakter när rådjuren kommer i pass.

Men hur det än är med jakten så finns det annat som är minst lika viktigt. Social gemenskap och trevligt snack vänner emellan vilket gav en synnerligen förnämlig lördag i goda vänners lag!